Critiques
Svensk bog om alt for meget information og snak om et emne.
Som i Hans Alfredssons Attentatet i Pålsjö skog. Sagda attentat utförs av en liten grupp män, där berättarens pappa ingår. Gruppen träffas i början för att diskutera vad man kan göra för att stå emot Tyskland. Man radikaliseras, och till slut blir planen att slå till mot en av permittenttransporterna, med dynamit och kulsprutor. Det visar sig dock bli mer än bara ett attentat som Tyskland möjligen skulle kunna ignorera: på tåget befann sig en viss Eva Braun.
De trupper som skulle skickas till Kreta får istället vändas mot Sverige. Det tar inte lång tid, så är landet ockuperat, på samma sätt som Danmark och Norge. Judar förföljs, civilbefolkning far illa, Quislingar, rövslickare och översittare dyker upp. I de norrländska skogarna är några av de kvarvarande attentatsmännen medlemmar i en gerilla. Andra har återvänt hem när ingen lyckats lista ut att de medverkade i dådet. Någon hjälper Wallenberg smuggla judar till Island, en annan måste själv fly dit med familj. Ingen går omärkt ur kriget.
Det är kort sagt en jäkligt bra bok, där krigets djävulskap hemsöker flera personer på olika sätt. Samtidigt smyger den in vad som faktiskt hände: historien faller i stort sett in i igenkännbara mönster utanför Sverige. Ökenkriget går bättre och snabbare för de allierade när de fått behålla Kreta, och kriget tar därför slut ett halvår tidigare än annars. Likväl sker Stalingrad, Normandie, Arnheim, Ardennerna i samma ordning och med samma resultat som annars. Till slut står man där med i ett berättarnu under nittiotalet, när nynazister stövlar runt (och inte är det för att komma med någon sund EU-kritik)
Annars är det den vanliga typen av smarta kupper: fängelseflykter, infernaliska mord, stölder, och i ett fall ekonomiskt trixande. Delinkventerna kan vara förhärdade brottslingar eller ovilliga medhjälpare som ser sin chans, storförbrytare eller småtjuvar. Berättelserna utgår ibland från annat känt, även om det bara är till titeln: »Bokhandlaren som slutade i badet« och »Tio små negerbollar« är typiska. Vid annat tillfälle hamnar man i Costa Negra.
Det jag intagit var en ljudbok, så vissa delar har inte riktigt fastnat som de troligen skulle om det var en vanlig bok. Å andra sidan har jag fått lyssna på Hasse Alfredson i nästan fyra timmar, och det är inte fy skam det heller.
Första novellen berättas av en Hans Alfredson som träffar på en barndomskamrat, som han inte sett på många år; här figurerar endast fabrikören i bakgrunden, och historien skulle egentligen kunnat berättas honom förutan som något än mer i stil med Piratens noveller med nattligt supande och märkliga sammanträffanden. Liknande berättarglädje förekommer också i senare berättelser, men fabrikörens ondska framkommer allt tydligare och berättelserna glider alltmer från det glättiga, även om enstaka mindre bleka episoder fortsätter att förekomma. Höglunds ondska framstår som alltmer ohejdbar; den fortsätter att verka även efter hans död, och kan förstöra livet även för personer han aldrig träffat.
Det är inte en glad bok, eller egentligen uppbyggelig, ej heller en ren misär eller någon djupare behandling av ondskan. Den är dock mer än läslig, vilket är fullt nog.
Fast då måste jag i och för sig se upp för sådana som Pim och Påhittiga Johansson, med sin väska som har större innermått än utanmått (hans bästa uppfinning!) där han har saker som livsmedel, som får döda ting att leva ett litet slag (hans bästa uppfinning!), eller sträckolin, som får saker att växa (hans bästa uppfinning!). Å andra sidan får man förvirra poliskonstaplar och sandwichmän, och det verkar ju skoj.
Det är en mycket rolig liten historia, helt i klass med Ture Sventon, både vad gäller äventyr och stilistik.
1 
andejons | Jul 16, 2013 |
andejons | Jul 16, 2013 | 
För att tala med den store doktorn kan en limerick vara såväl rolig som anständig, men de roliga är sällan anständiga, och de anständiga sällan roliga. Något undantag finnes väl, som den om de två bröderna i Spånga:
Det bodde två bröder i Spånga
som var väldigt olika långa.
Dom var glada ändå
när dom tänkte uppå
att de var ju – trots allt – lika många.
Men annars är detta inget för pryda: är det inte direkt ekivokt så är det i alla fall fyllt med andra kroppsfunktioner man normalt undviker att tala med farmor om.
Varje dikt har också fått ett företal med varierande mängd nonsens i: ibland nödvändigt för att limericken i fråga skall kunna förstås, men även i de fall där den klarar sig själv ofta vänligt nog att meddela var man återfinner den stad som använts, eller också bara småfånigt dravel.
"Grokraft - eller Gedebukke som gartner" handler om en vegetariansk naturelsker og hans kamp mod en lufthavn.
"Imitatoren - eller A case of identity" handler om en mand der imiterer sig selv og hæver en sum penge to gange.
"Vanæret i Vagnhärad - eller Hvem stjal bilhandlerens bukser" handler om at nogle venner spiller kort om store penge og drikker sig fulde - næste dag er vinderens bukser væk.
"Hvem tabte på forretningen? - eller Tiden er ikke ingenting" handler om en bank edb-mand der tjener store penge på en variant af salami-metoden.
"Zig-Zag-Mysteriet - eller Troldmanden, som forsvandt" handler om et tryllenummer der afsløres da tryllekunstneren pludselig er væk og nogle smykker også er væk.
"Limbo - eller Stanken på postkontoret" handler om Bo der bruger lim til at begå et bankrøveri - og stikker af til søs.
"Godt navn og rygte - eller Kortoksernes kamp" handler om et par fupmagere der laver et fælles kup - og bruger så tiden på at forsøge at fuppe hinanden, fx med mærkede kort.
"Fantomet på Lilla Teatern - eller Hvorfor råbte han ikke" handler om et trekantdrama der ender med mord - men det kan ikke bevises.
"Tandtrolden fra Wales - eller Morgenstund har guld i mund" handler om en patient der får lavet guldtænder på klods og så stikker af.
"Bilmysteriet - eller Cul de sac" handler om en mand uden forstand på biler, der har købt en og plager sælgeren til vanvid - en aften bliver han forsøgt kørt ned men hvor blev bilen af?
"Retfærdigheden er blind - eller Sic semper tyrannis!" handler om Costa Negra, hvor diktatoren Benefacio Kurzman bliver afløst af diktatoren Maxino Carrión.
"Fløjtespilleren og hans kunde - eller Den ternede frakke" handler om Nisse Velin der narrer Sam Body til at afsone staffen for et bankrøveri, men alt ender godt.
"Straf og forbrydelse - eller Mordet på skjortefabrikanten" handler om at Waldemar Jowe sidder i fængsel for et mord han tror han har begået, men regnskabet kommer til at stemme til sidst.
"Hønsemaleren - eller et kunstnerisk indbrud" handler om en maler, der får stor succes med malerier af høns efter et frækt indbrud på et kunstmuseum.
"Ti små negerboller - eller Plejedrengenes hævn" handler om at gårdejer Truels Månsson - der er en større lort end fabrikant Höglund - bliver forgivet med arsenik med en lille dosis fra hver af hans slaver/plejebørn - go da ingen har givet ham en dødelig dosis slipper alle fri.
"Også uretfærdigheden er blind - eller Black Magic" handler om præsten Jacob Nordlund blev blind som ganske lille og udviklede sig til racist, indtil han en dag blev seende og opdagede at han selv var sort.
"Eneboeren, som blev to - eller Another case of identity" handler om en berømt, men uhygiejnisk eneboer af en forfatter, der bliver fuppet af sin kone og hendes såkaldte bror.
"Julemændene demaskeres - eller My-Mysteriet" handler om en usympatisk bande bankrøvere, der bliver fuppet, da deres falske pasbilleder falmer og bliver til billeder af Anders And og Co.
"Stereomordet - eller Et par sekunder fra arven" handler om to forskere, der bliver myrdet og deres arv går formentlig endda til morderen.
"To små kinesere - eller Jazzmorderen" handler om en kineser der bliver byttet med en anden kineser og nogle smykker forsvinder.
"Bogforlæggeren, som endte i badet - eller Kommissærens sidste sag" handler om ???
"Den hårde kerne - eller Kurdere og kroketkøller" handler om Palme-morderen der bliver kroketteret, men kun de indviede ved hvad der egentlig skete.
22 historier med eks-kriminalkommisær Albin Winkelryd som Holmes og en unavngiven fortæller - Hans Alfredson formodentlig - som tilhører a la Watson. Ganske fornøjelige og som regel med politiet som taber og forbryderen som vinder.
Undertiteln lyder "En överdriven äventyrsroman". Och det är en ganska passande beskrivning.
Men visst har den sina poänger. Alfredson twistar till både plot och språk ett antal gånger, så det blir riktigt underhållande. Och framför allt (kanske) är historien helt oförutsägbar, och det blir ett litet äventyr i sig att vända blad och kika vad som kommer ske härnäst.
Indeholder kapitlerne "Den stammendes historie", "Redaktør Erik Jowes (signaturen 'Mr Fix') historie", "Idiotens historie", "Jarlens historie", "Den sengeliggendes historie", "Lommefilosoffens historie".
"Den stammendes historie" handler om sønnen Alvar Höglund.
"Redaktør Erik Jowes (signaturen 'Mr Fix') historie" handler om en journalists historie om mødet med fabrikanten og en eventyrlig druktur.
"Idiotens historie" er fortalt af Idioten, som er en svagt begavet mand med hareskår, som i lang tid bor ved fabrikanten.
Men Höglund er en begærlig og ond mand, så han har selv været med til at bestemme hvor meget han skal have fra fattighjælpen for at have idioten boende. Höglund holder principper højt og for at vise at penge ikke betyder noget, brænder han den terminsbetaling en mand med nød og næppe har skrabet sammen. Manden går grædende bort. Idioten ser flere eksempler på fabrikantens ringe menneskelighed og en dag kommer der to engle og er ved ham. Han kommer væk fra Höglund, men denne forfølger ham stadig og stopper fx at han kan tage kørekort. Hr Andersson hjælper og sørger for kørekortet, men det bliver Höglund rasende over og sætter meget ind på at drive Andersson fra hus og hjem. Englene viser sig igen for Idioten og han tager den store kniv fra hakkelsesmaskinen og slår Höglund ihjel.
"Jarlens historie" handler om en mærkelig lærer a la nazifører, som er med til at præge Höglund som barn.
"Den sengeliggendes historie" handler om Idiotens søster Vera, som får sønnen Ronny med Höglund som far, men en ældre vommet ingeniør som ægtemand. Først dør Höglund, så ingeniøren og til sidst går både Vera og Ronny til i livslede.
"Lommefilosoffens historie" handler om Bengt-Ove, alias docent Månesjö, også kaldet tossedoktor. Hans far gik fra forstanden, den dag Idioten slog Höglund ihjel.
Seks beretninger der alle handler om fabrikant Höglund fra Lövesta fra forskellige vinkler.
Tilsammen skaber historierne et skarpt billede af Höglund som en del af et mønster. Han selv er præget af omgivelserne og han præger også dem, både før og efter sin død.
Alfredson skapar en ganska bra illusion av dels ramberättelsen som utspelar sig mellan författaren och den berättande polisen, men i lyckliga fall även i novellernas huvudhandling. De framförs med stor berättarglädje, somliga är mer av bagateller, medan andra känns finurliga och ibland lite lustiga.
It’s a fascanating idea they have had, the old men. I’m sure they have had very good times on their meetings, bit I am not so sure if anyone really benefits from the publications of the texts at hand.
The text on the backside of the book promises stories (for pleasure”. I’d rather designate them “indifferent”, it doesn’t matter if you’ve read them or not.
---
Njae.
Fascinerande idé de fått, gubbarna. Jag är säker på att de har haft mycket trevligt vid sina sammankomster, men jag är osäker på om någon verkligen tjänar på att detta blivit publicerat.
Baksidestexten lovar texter som skall vara "för nöjes skull". Jag skulle hellre kalla dem indifferenta, det spelar ingen roll om man har läst dem eller inte.
---
Alfredsons grepp att beskriva händelseförloppet ur flera synvinklar är -om än inte orginellt - ganska spännande. Men han utnyttjar inte potentialen till fullo. I de avsnitt där handlingen förs framåt mha en röst som talar i en diktafon skulle det t ex vara intressant att följa mannens förvirrade tankar lite mer ingående. Författaren har enbart koncentrerat sig på att hela tiden få historien att framskrida, inga omgivande karaktärsporträtt värt namnet, vilket skulle höjt intrycket av denna roman.
Ce site utilise des cookies pour fournir nos services, optimiser les performances, pour les analyses, et (si vous n'êtes pas connecté) pour les publicités. En utilisant Librarything, vous reconnaissez avoir lu et compris nos conditions générales d'utilisation et de services. Votre utilisation du site et de ses services vaut acceptation de ces conditions et termes.
Fortælleren holder nytårsaften med vennen Albin Winkelryd, en pensioneret kriminalkommissær og enkemand på 68 år. Albins ægteskab med Margit var barnløst, men denne aften fortæller han vennen om hans søn Johan på 48 år, der bor i England. Han fortæller at forholdet til Johans mor, Boel, kun varede kort tid, for hendes mor Helga slog en naboerske Signe ihjel, men det var faderen Arvid Andersson, der fik skylden og røg i fængsel og Boel bebrejdede Albin det, fordi han var ung politimand på det tidspunkt.
Boel giftede sig i stedet med en Mårten Lööw, men han døde inden han blev halvtreds og siden fik Boel kræft og døde også. Albin har kontakt med Johan, men ikke ret tit og ikke særligt tæt.
Kort efter at nytåret er skudt ind, dukker genbokonen Berit Solvén op og beder om råd og hjælp, for hun havde ventet sin 29-årige datter Pia hjem, men har intet hørt og kan ikke komme i kontakt med hende. Både Berit og Pia er enker og Pia har arvet en stor formue efter sin mand Göran, der døde på tragisk vis ombord på sin onkels båd. Onklen, Werner Schüll, bebrejder Pia at Göran døde af diabetisk koma. Werners søn er ikke meget bedre, for han forsøgte at komme i lag med Pia, selv om hun er oprevet over at Göran er syg.
Albin borer i sagen og kommer frem til at det er en Bengt S. Anderhög, der har dræbt Pia. Der kommer en retssag ud af det og Bengt tilstår undervejs og bliver dømt til forvaring på ubestemt tid på Säters lukkede afdeling.
Anden del starter med at der er jagt hos Kent Axelsson og Albin er med. Han ender med at blive skudt, men ikke af en af de andre jagtdeltagere og han dør heldigvis heller ikke af skuddet. Da han kommer til sig selv nogle dage efter er forfælleren og Albins søn der og de har i mellemtiden regnet ud at det er Pias mor, Berit Solvén, der har dræbt først Göran ved at skifte insulinen ud med saltvand og siden Pia med en økse i nakken.
Berit har spekuleret på børsen og det er gået galt. Hun har lånt penge af en træls lånehaj og er blevet mere og mere desperat. Måske har Pia fortalt at hun var 5 uger henne i en graviditet og så har Berit set pengene komme endnu længere uden for rækkevidde? Berit har ladet sommerhuset stå pivåbent, så liget er blevet dybfrosset og siden har hun sat varme på pr fjernstyring, så hun har fået det til at se ud som om Pia var død på et tidspunkt, hvor hun selv havde et alibi.
Berit flygter til udlandet med resterne af pengene, men overlader lejlighed og ting til bekendte. Albin vil forsøge at få sagen genoptaget.
I en bihistorie hører vi at Helga i sin tid fik en søn mere, der blev døbt Bengt Skyldfri Andersson. Det er den samme som Bengt S. Anderhög, så Albin er i familie med Bengt omend langt ude.
Set i bakspejlet kan Albin og Johan se en lang række indicier på Berits skyld, men navnlig Albin var ret langsom til at få mistanke til hende.
Udmærket krimi, selv om det ikke er nemt at tro at Berit virkelig ville slå sin egen datter ihjel.