Göran GreiderCritiques

Interesting book about how Sweden came to be dotted with little red cottages. But the book wasn't nearly as much of a "history" book as I expected when I bought it; it contained a lot more personal musings by the author than I expected. While it could have been better with more photos and more history it was still a worthwhile read with some interesting insights.

Kanske inte så intressant som jag hade hoppats. Visst ger Greider en massa bra tankegodis, och visst sätter han in Palme i en intressant samhällelig kontext (både i sin egen och innevarande tid).
Men det blir lite för mycket tomtugg och några för många upprepningar.
Fast i stort, bra. Men lite frustrerande är det, för Greiders sanningar borde leda till förändringar, tycker jag. Men vad händer? Ingenting.

Det är otroligt uppfriskande att läsa Göran Greiders kritiska blick på metronormen. Som nästan ingen annan debattör är han beredd att ifrågasätta storstadens tolkningsföreträde kring frågor som avfolkning, bruksmentalitet, rovdjurspolitik, skogsvård och landsbygdens påstådda inskränkthet. Sveket och föraktet mot land och småstad känns fortfarande som en lika ihjältigen tematik, tio år efter att den här boken skrevs. Och för mig som ägnat mig åt en normkritik kring hur landsbygden skildras, och ofta mött oförstående också från folk som haft en skarp blick för annan normativitet, blir läsupplevelsen full av igenkänning. Greider är arg, men väjer inte för sentiment, skönhet och gemenskap, och han ger i alla fall mig näring till mina flytta ut-drömmar.

En del är daterat. Det är med ett sorgset småleende jag läser om hans slutsats att vargen håller på att nå en acceptans också hos dom direkt berörda, och mycket av hans optimism kring utflyttningen från storstäderna har kommit på skam. Dessutom tappar boken styrfart på ett märkligt sätt när han på slutet kommer in på skogsvård, trots att ämnet är intressant. Och den avslutande ”Dalafalanören”är lite för riktningslös för att funka med helheten. Även om han vackert fångar sitt Dalarna och dess människor.½

Denna idébok klargör många känslor en "vänstermänniska" (Greiders uttryck) kan gå omkring och bära på. Författaren sätter in vänsertankarna i det moderna samhället - med 60- och 70-talen som avstamp. Det blir mycket intressant och tänkvärt, även om kanske det ultimata; en lösning på världsproblemen aldrig levereras. Men den ambitionen finns heller inte, Greider kallar det själv "en betraktelse", och som sådan träffar den verkligen rätt.

En mycket bra biografi om en person som förtjänar all uppmärksamhet. För lyckas man se bortom myten Dan Andersson framträder en man med ett intressant livsöde (även i verkligheten) och Greider åskådliggör detta på bästa sätt.
Greider själv skriver ju poesi, så jag hade några farhågor om att det skulle bli mästrande poesianalys, men det är snarare tvärtom; Greider ger smakprov på Anderssons dikter (och prosa) och tolkar några av dem på ett mycket jordnära sätt. Även Anderssons egna teorier om poesi och dess roll för människor var intressant att ta del av, och fick mig rentav, kanske, att förstå nyttan av dikten.

Jag var skeptisk till att denna bok om glesbygd i allmänhet och Dalarna i synnerhet verkligen skulle intressera mig. Men det gjorde den. Och egentligen ska jag inte vara överraskad. Greider är en klart seende och intressant analyserande människa i alla andra områden jag har hört honom uttala sig. Så varför skulle han inte ha intressanta saker att komma med om min egen (men inte hans) hembygd?

Greider skriver om sitt Dalarna, om vargskräck och om att bo på landsbygden