Göran Greider

Det är otroligt uppfriskande att läsa Göran Greiders kritiska blick på metronormen. Som nästan ingen annan debattör är han beredd att ifrågasätta storstadens tolkningsföreträde kring frågor som avfolkning, bruksmentalitet, rovdjurspolitik, skogsvård och landsbygdens påstådda inskränkthet. Sveket och föraktet mot land och småstad känns fortfarande som en lika ihjältigen tematik, tio år efter att den här boken skrevs. Och för mig som ägnat mig åt en normkritik kring hur landsbygden skildras, och ofta mött oförstående också från folk som haft en skarp blick för annan normativitet, blir läsupplevelsen full av igenkänning. Greider är arg, men väjer inte för sentiment, skönhet och gemenskap, och han ger i alla fall mig näring till mina flytta ut-drömmar.

En del är daterat. Det är med ett sorgset småleende jag läser om hans slutsats att vargen håller på att nå en acceptans också hos dom direkt berörda, och mycket av hans optimism kring utflyttningen från storstäderna har kommit på skam. Dessutom tappar boken styrfart på ett märkligt sätt när han på slutet kommer in på skogsvård, trots att ämnet är intressant. Och den avslutande ”Dalafalanören”är lite för riktningslös för att funka med helheten. Även om han vackert fångar sitt Dalarna och dess människor.… (plus d'informations)