Romanen handlar om hur livet ter sig för en mångd personer under den tyska ockupationen. Detta är ett ämna man som svensk inte särskilt ofta stöter på, alltför sällan faktiskt.
"Frydenholm" börjar ganska trögt, med ett myller av människor som är mycket svåra att särskilja. Men det tar sig ordentligt, och blir till slut en mycket fängslande roman - med dokumetära inslag - om hur både förtryck och motstånd kan ha sett ut.
En invändning jag har är att stundom förlöjligas nazisterna och deras anhängare alltför mycket... det finns en risk att inta ta människor med dylik åsikt på allvar. Men till slut gör Scherfig det. Tar eländet på allvar. ( )