Det märks att Galago lagt ner en del möda på paketeringen, ty boken är riktigt snygg. De första bilderna är också riktigt bra, men snart börjar man få en viss känsla av lyteskomik: vissa figurer är tämligen deformerade, vilket avviker från resterade stilen, som är i högsta grad realistisk. Så har till exempel Toke fått extremt små ögon, Berse är kutryggig och klädd i skinn vilket ger honom drag av troll, och många vikingar har abnorma hakor. Så länge bilden håller sig på lite avstånd från ansiktena fungerar det hela dock på det hela taget ypperligt, och det värsta lägger sig efter ett tag; Orm ser tack och lov fullt mänsklig ut.

Vad gäller historien håller den sig på det hela taget väldigt nära Frans G. Bengtssons. Ett par passusar har skjutits in, och något har flyttats runt, men man kommer knappast att förvånas. En markant skillnad är dock att när Bengtsson låter religionen ha en tvetydig roll – är det verkligen klockan Jakobs heliga kraft som botar Harald Blåtand? – så avfärdar Christensen direkt allt sånt; denna variant av Röde Orm vilar på en säker ateistisk grund. Jag tycker förändringen är till det sämre; där man tidigare själv kunde läsa in en egen tolkning av tingens ordning ges här ingen sådan möjlighet.

För den som redan känner Orm och hans vänner tjänar detta verk troligen som ett kärt återseende, låt vara med vissa skavanker, och som ett vackert bildmaterial. För den som inte gjort denna bekantskap ännu så är mitt råd att starta med boken, och möjligen kombinera med att titta på serierna ibland; vissa av skrönorna i denna gör sig bättre i ord än ord kombinerat med bild, även om bilderna är så vältecknade som här. ( )