Fredrika Bremers Hertha är nog en av dessa romaner där påbyggnaderna med tiden blivit viktigare än det som en gång var grund: Bremers förmåga som gestaltande författare framstår idag som begränsad, den reform hon i första hand propagerade för genomfördes redan något år efter att boken nådde läsarna, och dess mer långsiktiga vision av kvinnan som fri varelse är så starkt kristet infärgad att även den idag känns passé. Istället är det just idén som henne som föregångsfigur, som en tidig kvinnosakskvinna eller feminist, som verkar tilldra sig störst intresse.

Romanen handlar om Hertha Falk, som lever under sin stränge faders regemente, tillsammans med tre älskade systrar. Hertha känner sig instängd: trots att hon är 27 år så är fadern hennes förmyndare, ty detta utspelar sig vid den tid då de enda kvinnor som ansågs myndiga var änkorna. Hertha träffar Yngve Nordin, en ung järnvägsingenjör, tycke uppstår, men giftermål är inte möjligt då fadern inte ger samtycke. Runt omkring dem pågår livet i staden Kungsköping (löst modellerad på Örebro), med flera bifigurer.

Som roman betraktat är det bara ett fåtal delar som lever: vissa bifigurer har något av djup och egensinne, men Hertha och Yngve framstår som lite för mycket av idealgestalter, fadern som begripligt men ändå ensidigt tyrannisk. Bremer förklarar mycket som en skickligare författare hade klarat av att låta komma fram på annat sätt, eller i alla fall på ett sätt som inte bryter flödet i berättandet. En kris framkallas av ett anonymt, inte helt ärligt brev, men sedan den klarats så görs inget försök att reda ut vem avsändaren var.

Värst av allt är dock kanske att bokens stora idé, den om att den myndigförklarade kvinnan kommer att verka som en god kraft i världen, huvudsakligen förs fram som just idé, något Hertha känner och vill verka för men som aldrig riktigt gestaltas, trots att det finns goda möjligheter i form av ett galleri av bifigurer. Slutet på boken – som är tämligen bittert – verkar lägga mycket skuld på just att Hertha var instängd i omyndigheten, samtidigt som hon paradoxalt nog blir dödligt sjuk nästan samtidigt som hon kommer ur den.

Herthas betydelse i dåtidens dagspolitik har debatterats: var den utökade möjligheten till myndighetsförklaring som kom snart efter den en konsekvens av boken, eller en oberoende utveckling. Dess roll som ikon för svensk feminism, där Fredrika Bremer-förbundet uppkallade sin tidskrift efter den, är dock bortom tvivel. Där ligger dess stora betydelse, för som roman så märks det att är ett alster från tiden när hantverket inte riktigt blivit ordentligt förstått i Sverige. ( )