Något av det svåraste när man lär sig ett andra språk är idiomen. De oregelbundna verben är sällan så värst många, och i bästa fall finns det några mönster för dem också. Olika grammatiska genus är ett smärre helvete, men för det mesta inga problem för förståelsen (om man nu inte råkar ut för personer som inte förstår på pin kiv). Idiom, däremot, kan lämna den bäste helt ställd. En förteckning över idiom kan därför vara till nytta även för en ganska van språkbrukare – speciellt om den gör sig mödan att förklara vad de kommer ifrån (detta kan vara nog så intressant även för ens eget språk).

Även om tanken är god så är dock utförandet i det här fallet ganska dåligt: författarna har begått kardinalfelet att glömma att ta med hänvisningar från varianter till huvudordet. Under I know it like the back of my hand (sorterat under ›hand‹) noteras även uttrycket have at my fingertips(!), men eftersom det inte finns någon hänvisning under ›finger‹, så är informationen inte mycket att ha för den som undrar över vad betydelsen av uttrycket är. Detta är självklart allvarligt nog, men dessutom får man ibland intrycket att de slarvat betänkligt på andra sätt. De försöker bland annat hitta ett så närliggande uttryck på svenska som möjligt, vilket ibland resulterar i att de drar till med att översätta slippery slope med ›på glid, på hal is‹ – vilket är nästan, men inte helt och hållet, fel. Å andra sidan missar de ibland sjävklara översättningar som ›morot och piska‹ för carrot and stick.

De har även försökt att ge exempel på hur uttrycken används. Nog så vällovligt, men hade det inte varit roligare att strunta i att citera tidningar och försöka hålla sig till något som folk kanske har läst? Nu är det främst Shakespeare (såklart), Dickens, en ojämn samling andra författare och citat ur dagstidningar som gäller. Och ibland är dessa klart fel. Som illustration till made of the right stuff har de ett Shakepseare-citat som talar om sterner stuff. Samma grundidiom, men annan betydelse.

Boken har förvisso positiva sidor också – det är intressant att få reda på varför britterna talar om böckling när de menar falska ledtrådar (böckling användes tydligen för att träna jakthundar att följa ett spår, och sedan var man tvungen att vänja dem av med att följa böcklingen, varifrån uttrycket utvecklats). Det är synd att man inte kunda förvalta denna goda grund bättre. ( )