Diane Karlstrom

"Rättvisa ska skipas för den som vidrör hästskon i fullmånens sken …"

Benita tvekade aldrig. Nog för att hon hade hört att både gott och ont hände dem som vågade lägga händerna på den legendariska hästskon: Somliga hade fått pengar. Andra hade vunnit tävlingar. Någon hade till och med funnit kärleken.
Men ingenting av det där brydde hon sig om. Varma tårar rullade nerför hennes kinder.
Ingenting betydde ett smack om inte Rufus blev frisk igen. Hon lade båda händer över Silverskon och tittade mot månen som lyste ner på Stall Silverlyckan.
- Jag heter Benita Nilsson och jag önskar bara en enda sak, sa hon högt. Hjälp mig så att Rufus blir frisk igen! Snälla silversko …… (plus d'informations)

Hästen ska bort från mina marker idag. Antingen hämtar ni honom eller så får veterinären ta ner honom. Jag struntar i vilket, sa Ragnarsson iskallt.
Med det vände han på klacken och lämnade stallet. Men ute på den ödsliga stallplanen stannade han upp och sneglade sig omkring. Där över dörren satt silverskon och glittrade lockande. Det var ett perfekt tillfälle.
Han tvekade bara en halv sekund. Det kunde väl inte skada om man försökte, eller hur? Ingen behövde få veta det. Han såg sig omkring än en gång, sedan drog han med fingertopparna över den iskalla hästskon ...… (plus d'informations)

Benita tvekade aldrig. Nog för att hon hade hört att både gott och ont hände dem som vågade lägga händerna på den legendariska hästskon: Somliga hade vunnit pengar. Andra hade vunnit tävlingar. Någon hade till och med funnit kärleken. Men ingenting av det där brydde hon sig om. Varma tårar rullade nerför hennes kinder. Ingenting betydde ett smack om inte Rufus blev frisk igen. Hon lade båda händerna över silverskon och tittade mot månen som lyste ner på Stall Silverlyckan. - Jag heter Benita Nilsson och jag önskar bara en enda sak, sa hon högt. Hjälp mig så att Rufus blir frisk igen! Snälla silversko ...… (plus d'informations)

Isabella, sa Annelie och pekade. Är det där hästskon? Ridläraren nickade. - Ja. Annelie sträckte ut handen och vidrörde skon. Den kändes kall mot hennes fingertoppar, precis som vilken hästsko som helst. Hon visste inte riktigt vad hon hade väntat sig, men kanske att det skulle gå som en stöt genom kroppen eller någonting.- Det känns ingenting speciellt. - Det brukar det inte göra, sa Isabella. - Jag hoppas att det betyder att jag blir hästägare, sa Annelie. - Var försiktig med vad du önskar dig, sa Isabella med ett lyft ögonbryn. Du kanske får det. Annelie skrattade. Det var ju precis det hon hoppades!… (plus d'informations)