Sextus PropertiusCritiques

SB-7

Escribió unos noventa poemas repartidos en cuatro libros de Elegías, de los cuales los tres primeros se dedican a Cintia, cuyo nombre real, métricamente equivalente, sería Hostia; el cuarto se ocupa de viejas leyendas religiosas paganas y de temas patrióticos en línea con el programa regenerador del emperador Augusto.

Något av det mest fascinerande med verskonsten är dessa halvt magiska namn som givits till olika fötter och mått: femfotade anapester, koriamber och antibacchiusar; daktylisk hexameter, knittel och alexandriner. Vackraste namnet har dock nog »elegisk distikon«, ett mått med par av hexametriska och pentametriska rader, kanske mest förknippad med romerska poeter av Catullus skola: liksom honom använde de måttet för att skriva hyllningsdikter till en namngiven men oidentifierbar älskarinna. En av dessa lärjungar var Sextus Propertius, vars älskade Cynthia verkar ha varit en flicka av någon bildning, med vidlyftigt kärleksliv. Många av hans Elegier, uppdelade på fyra böcker, handlar om hans rasande längtan eller svartsjuka.

Jämfört med mer moderna författare som skriver utifrån de egna känslorna är Propertius betydligt mer eftertänksam: även om det är yviga känslor som skildras så får man snarast intryck av återupplevde än i nuet kända våndor, inte minst på grund av de många referenserna till grekisk mytologi och de genomarbetade liknelserna. Detta förminskar egentligen inte känslorna – den eufori som känns när Cynthia är bevågen, den ensamhet som kommer när hon inte är det, extasen efter en natt i hennes armar, svartsjukan, ja, alla de känslor som en älskare kan genomlida skildras utförligt. Ibland är det genialt, som i I 16, där diktarjaget är den port utanför vilken Propertius tillbringat många förtvivlande stunder, eller II 14 när han kommit på att själv spela svårflörtad och jämför med Odysseus glädje vid hemkomsten eller Menelaus lycka vid Trojas fall – ett annat av hans återkommande teman är faktiskt hur illa lämpad han är för att skriva heroisk vers, även om han är utstuderad nog att göra just det han beklagar sig inte kunna …

På det hela taget är Propertius i Ingvar Björkessons tolkning en ganska tung men alls inte oangenäm läsning, ett bevis på att det gamla Rom inte bara kunde frambringa stålklädda världserövrare utan även mer sympatiska personligheter.½

I really don't like Propertius, but you can't blame the book for that, which has good introductions and commentary (though no dictionary in the back).

Contains his famously dramatic and obsessive elegies to, for, and about Cynthia. In matters of the heart, not much has changed since 50 BCE in Rome.

This book got me my first bookstore job: the manager and I discussed various versions of Propertius, then he said "Would you by any chance be interested in working here?"

Edition: // Descr: xvi, 363 p. 17 cm. // Series: The Loeb Classical Library Call No. { 874 P94-L 1 } Series Edited by T.E. Page With an English Translation by H.E. Butler Contains Latin and English Versions and Bibliography. // //

Edition: // Descr: ix, 167 p. 19 cm. // Series: Call No. { 874 P94 2 } Edited by W.A.Camps Contains Notes. // //

Edition: // Descr: vi, 101 p. 19 cm. // Series: Call No. { 874 P94 1 } Edited by W.A. Camps Contains Notes. // //

Sextus Propertius var en romersk skald, född år mellan 57 och 47 f.Kr. i Umbrien (troligen i eller i närheten av Asisium), död troligen mellan 15 f.Kr. och 2 e.Kr. i Rom (då Ovidius omnämner honom som död). Litet är känt om Propertius liv, det mesta kommer från det han antyder i sina skrifter.

Tidigt faderlös, uppfostrades han av modern. En del av familjens förmögenhet konfiskerades av Octavianus vid triumvirernas landutdelningar 41 åt krigsveteranerna. I unga år kom Propertius till Rom, där han erhöll sin utbildning. Ett berömt namn som skald vann han genom en (omkring 28 utgiven) bok elegier, Cynthia, i vilken han skildrar sin glödande kärlek till den sköna och fint bildade, men lättfärdiga Cynthia från Subura, vars verkliga namn skall ha varit Hostia. Cynthias civilstånd är oklart, Tacitus karakteriserar henne: hos denna kvinna fanns allt utom anständigheten. Propertius blev upptagen i Maecenas' litterära krets, men synes ej ha kommit sin gynnare så nära som Vergilius och Horatius. Av de följande elegisamlingarna - enligt handskrifterna föreligger Propertius dikter i 4 böcker, men den 2:a torde i själva verket utgöra vad som bevarats av två ursprungligen särskilda - innehåller andra boken nästan uteslutande kärlekselegier, medan i den tredje det erotiska elementet börjar träda tillbaka - i sista dikten av denna bok säger han Cynthia definitivt farväl - och den fjärde har dikter av huvudsakligen fosterländskt eller episk-antikvariskt innehåll, till exempel om segern i slaget vid Aktion, om Tarpeia, den underbart vackra minnesdikten över Cornelia, med flera.

Ungefärlig datering för publicering av böckerna: I - 30-29 f.Kr., II - 28-25 f.Kr., III - 23-22 f.Kr. och IV - 16 f.Kr. eller något senare.

Till mönster för sin diktning hade Propertius, som han själv omtalar, valt särskilt Kallimachos och Filetas, som tillhörde den s. k. alexandrinska skolan. Detta inflytande spåras bl. a. i många motiv, tillhörande den antika kärleksdiktningens gemensamma skattkammare, samt ett flitigt bruk av mytologiska bilder och jämförelser, varigenom framställningen för oss ofta blir dunkel, medan den för skaldens samtida, som överallt mötte myternas innehåll i färg och form i den bildande konstens skapelser, fastmera vann ökad livfullhet och åskådlighet. Emellertid framträder Propertius beroende av sina förebilder närmast i elegiens yttre form och anläggning. Hans självständighet visar sig ej blott i de s. k. romerska elegierna med nationellt innehåll, utan även och framför allt i hans kärleksdiktning: han var en äkta romare, helt visst med ej så litet av de sensuelle etruskernas blod i sina ådror, och hans kraftfulla skaldenatur bryter fram i stormande känslor och äkta, lidelsefull glöd: "han målar sin kärlek ... med en styl, som är själva själens och passionens: häftig, brinnande och kort. Han älskar ej, suckar ej, gråter ej; hans kärlek rasar och förtvivlar" (Kellgren, Saml. skr., d. 2, s. 303). Språket är ofta djärvt, hopträngt och dunkelt, men på samma gång kraftfullt, rikt och omväxlande. Flitigt läst under forntiden, så till exempel finnas flera citat på väggarna i Pompeji, var Propertius glömd under medeltiden. Först i nyare tid, i samma mån man verkligen inträngt i hans diktning, har hans skaldestorhet tillbörligt uppskattats. Dock gälla ännu i viss grad Kellgrens ord: "Propertius är ganska litet känd och dock mycket förtjänt att vara det".

Sextus Propertius Elegier i svensk tolkning av Ingvar Björkeson utkom 2002 på förlaget Natur och Kultur.