Kristian Gerner

Jag måste tillstå att jag är tämligen besviken på detta verk. Jag har egentligen inget emot att läsa om hur historien används för att konstruera nationella myter, men jag hade inte väntat mig ett verk där detta låg i fokus, utan istället aningen mer klassiskt historieskrivning. Som det är nu blir intrycket snarast en stundom väl översiktlig historia, där vissa förvisso behjärtansvärda men ändå aningen perifera perspektiv får ta för mycket plats. Det hela börjar på ett sätt som inte är ämnat att öka min läslust: efter ett befogat kapitel som diskuterar om begreppet ›Centraleuropa‹ överhuvudtaget är relevant att diskutera annat som en negation, fortsätter boken med ett par långa kapitel om historieteori. Tack, men nej tack.

Gerner är dessutom postmodernist, och då han tycks ha uppfattat ett visst tvivel på om sådant kan gå för sig tycks han boken igenom ängsligt angelägen om att visa på hur diverse saker kan vara »i positiv mening postmoderna«. Föreningen postmodernism och skärskådning av nationalism innebär dessutom att boken ofta är ett enda långt citerande av och redogörande för andras teorier, vilket som sagt gör att själva historieskrivningen begränsar sig till det för denna diskussion nödvändiga: främst behandlas gränsdragningar och moderna successionsordningar, och i viss mån ekonomisk historia, men ytterst få enstaka händelser förutom de som upphöjts till definierande ögonblick (som slagen vid Tannenberg, Vita berget eller Mohács). Tyvärr gör detta också framställningen torr och akademisk.

Förutom nationalismen behandlas också judarnas centraleuropeiska historia, vilket som sagt är behjärtansvärt men tillsammans med teorituggandet tar utrymme som bättre hade kunnat läggas på annat. Återigen visar sig en ängslig inställning till ämnet: om ett av de viktigaste mer konkreta kulturella bidragen från judendomen är att historien om Golems inspirerat till Gollum – något jag ifrågasätter i sig –, ja, då kan man verkligen undra varför man skall intressera sig för ämnet.

Nu saknar boken inte helt poänger, men dessa ligger tyvärr inte på områden specifika för Centraleuropa – analyserna av och vidräkningarna med kommunismen och antisemitismen bör framhållas. Att man inte på 400 sidor kan ge en fullständig redogörelse för ett så stort område som Centraleuropas historia må vara förlåtet, men att låta flera hundra av dessa gå till spillo för att diskutera sin syn på ämnet historia och för att diskutera förvisso inte ointressanta men ändå långt ifrån centrala ämnen är det icke. Boken kan säkert vara till nytta för den som vill fördjupa sin förståelse för ländernas politiska kultur, men den som är intresserad av historia för dess egen skull bör inte ta sig an detta som nöjesläsning.… (plus d'informations)