Många av romanens uppväxtminnen återkommer senare i Pleijels två självbiografiska böcker. Ideliga hopp mellan dåtid och nutid gör det ibland svårt att veta var texten befinner sig. Alla de många rubrikerna understryker det fragmentariska i berättandet. ( )

En bok att läsa långsamt och med eftertanke. Nutid blandas med minnesbilder från barndom och tidigare relation. En bok om smärtan av att bli övergiven och ratad. Underbar prosa en stark berättelse. Agneta Pleijel år bra som vanligt. ( )

En bok som jag tycker om att vara i, även om jag aldrig blir särskilt engagerad i karaktärerna. Innehåller många tankar, bör läsas långsamt. ( )