Inte tillsammans med, men väl i samband med, införskaffandet av min annoterade upplaga av alla kanoniska Sherlock Holmes-berättelser (förutom allmänt epigoneri finns faktiskt även apokryfer som passerat Arthur Conan Doyles skrivbord) nyttjade även ett erbjudande som gav mig tillgång till flera av de essäsamlingar i ämnet som producerat av Lars Strand.

Samlingen är tydligen i första hand riktat till människor som ännu inte satt in sig i den omfattande sekundärlitteratur som finns om Holmes och Watson: Strand leker ibland med i det stora Spelet, ibland ställer han sig utanför för att resonera om Conan Doyle eller något annat, och även när han är med så känns det aldrig helt som han riktigt lever sig in. Även om detta möjligen får de verkliga konnässörerna att rynka på näsan så blir resultatet, och de ämnen som valts, att man i alla fall får en introduktion som kan vara användbar om man är sugen på att faktiskt ge sig in på ämnet. De trevligaste essäerna är nog faktiskt också de som behandlar de teorier som kastats fram (»Watson gifte sig sju gånger!«, »Nej, Watson är kvinna!«, »Nej, Sherlock är kvinna«).

Strand är som skribent nöjsamt kapabel, men med en tråkig smak att upprepa sig – om detta beror på att vissa av essäerna publicerats på annan plats och sedan inte redigerats ihop ordentligt innan de samlats må vara osagt, men tredje gången man stöter på en lista över de litteraturens stora som blivit såpass kända att de kan kännas igen även på ett par attribut, så blir det likväl väl mastigt. Utöver detta finns dock ingen direkt anledning att inte rekommendera samlingen till den som är intresserad av att läsa mer om firma Holmes och Watson. ( )