"I br̲jan d ̄jag var en frm̃ling som skulle erv̲ra frm̃lingskapet kastade jag mig v̲er det nya sprk̄et likt en utsvulten hund v̲er en saftig kt̲tbit. Jag t̄ upp svenskan. Jag fyllde min mun med ord, tuggade dem, svalde dem. Jag tog vissa ord i min mun som praliner. Fors, l̃v, flod, fjl̃l, berg, hav, vik, sol, moln, regn, sn,̲ dag, natt. Jag fl̲l platt fr̲ den svenska naturens enstavighet.Som fr̲fattare har jag aldrig varit friare ñ i dessa fr̲sta dikter d ̄skrivandet inte var bundet vid futtigheter som mening, betydelse, avsikt. Men det r̃ bara en gn̄g i livet man kan skriva p ̄det st̃tet." "Om man r̃ invandrare och samtidigt inte beredd att mt̲a det nya med vl̃vilja och intresse, d ̄r̃ man dm̲d att hamna i samhl̃lets utkanter; och om ett samhl̃le tar emot nya mñniskor utan att vara berett att mt̲a det nya hos dem, d ̄blir det dm̲t att f ̄problem.Allt detta r̃ egentligen sjl̃vklarheter. Tyvr̃r verkar det nd̲vñdigt att upprepa dem." "Det r̃ s ̄mycket man inte vet nr̃ man lm̃nar sitt land. Man anar inte att man br̃ med sig s ̄mn̄ga strukturer och spr̄ i sin sjl̃ och att de slutligen fr̄ en att vara och fr̲bli en frm̃ling i det nya landet; och nr̃ man inte lñgre r̃ en frm̃ling i det nya landet har man blivit en frm̃ling fr̲ sig sjl̃v och d ̄r̃ man frm̃ling v̲erallt." Nḡra smakprov ur Theodor Kallifatides avklarnade och nakna bert̃telse om frm̃lingens villkor och mj̲ligheter. Ett nytt land utanfr̲ mitt fn̲ster utkom fr̲sta gn̄gen 2001. [Elib]