Till skillnad från de övriga delarna är det inte någon sammanhållen berättelse utan en samling av kortare och längre minnesbilder från i huvudsak 1945-50, men även från tidigare år. Boken ger inledningsvis tidsdokument från Köpenhamn och Oslo strax efter andra världskrigets slut. Ett annat avsnitt, Att skriva en roman, behandlar den debatt som uppstod efter författarens kontroversiella roman Geniet. Boken innehåller även en rad porträtt av andra författare, bland andra Martin Koch, Agnes von Krusenstjerna, Rudolf Värnlund och Josef Kjellgren.

Detta är den sista delen i Ivar Los självbiografi och innefattar åren 1945-1950. För mig jkänns det snarare som en novellsamling än en självbiografi, och jag tvivalr på autencitetetn i många av historierna. Men vem är jag att veta?
Det var hur som helst en trevlig läsupplevelse, Ivar Los språk är njutbart och historierna han ger läsaren är tillräckligt intressanta, öven om det inte känns gravallvarligt, utan snarare lite småputtrigt trevligt.

Det längsta avsnittet handlar om tillblivelsen om skandalromanen "Geniet", och det var såpass intressant att det känns som att den romanen vill jag läsa. ( )