RB-7

Librería 6. Estante 1.

Kunskapen om antikens filosofi har nått oss på många vägar; av vissa filosofer finns mycket av deras egna texter bevarat, av andra nästan inget, utan de står endast att läsa om i andras sammandrag och polemik. Platon och Aristoteles hör till de förra, Sokrates och Epikuros till de senare. För Epikuros, liksom flera andra, är en av de allra viktigaste källorna Diogenes Laertios Berömda filosofers liv och läror, en filosofihistoria uppdelad på tio böcker, med stark biografisk inriktning.

Laertios levde troligen under 200-talet e.Kr., vilket framgår av vilka andra författare han citerar. I övrigt har vi inga biografiska fakta att tillgå om honom. Han är en tämligen skvallrig och osjälvständig författare, omdömen som inte enbart skall ses som negativa. Hans tendens att fokusera på anekdoter ur filosofernas liv snarare än deras läror är stundom frustrerande, men å andra sidan gör hans oförmåga att ta ställning att läsaren slipper fundera på var filosofernas egna åsikter slutar och författarens tar vid. Det anekdotiska tycks också i varje fall för kynikerna ge tämligen gott resultat, och oförmågan att ta ställning tycks kongenial med Epikuros (den ende filosof han tar i försvar mot belackarna) och dennes utläggning om de astronomiska fenomenen och att det är viktigare att nå sinnesfrid än att dogmatiskt hänge sig åt en viss förklaring.

Verket har försetts med en komplett svensk översättning av Johan Flemberg, och läsaren konstaterar med förtjusning att det är ett verk för den arbetande läsaren: det finns såväl ett gediget register som ordentlig apparatur för notering av emendationer och lakuner; något mindre glädjande är att alla noter placerats efter texten, vilket leder till ett fasligt bläddrande, då femhundra sidors grundtext utökats med noter omfattande fjärdedelen så många sidor. Som läsare lär man sig snabbt att en del av dessa tämligen säkert går att hoppa över, då behovet av upplysningar om exakt versmått när prosan avbryts är begränsat; de som rör själva texten och dess innehåll i övrigt är av desto större värde.

Som den enda bevarade antika filosofihistoriken är Berömda filosofers liv och läror av oskattbart värde. Montaigne tyckte att det hade ett behövts ett dussin Laertios, ett omdöme man gärna skulle instämma i om man fick komma med vissa förbehåll: trots att han har sina goda sidor skulle nog de flesta hålla med om att det hade varit önskvärt om de där tio hade varit lite mindre intresserade av pikanta detaljer ur filosofernas liv och ägnat deras läror mer möda. Likfullt är Laertios vad som finns att tillgå, och det är inte fy skam det. ( )

Much of our knowledge of the Pre-Socratics and other Greek philosophers, comes from Diogenes Laertius. While there may be some criticisms that can be provided about this work, it's weaknesses are far outweighed by it's strengths as a primary source.
Obviously, many biographical details of the philosophers here treated are anecdotal and probably not historically accurate in every case, but that doesn't really detract from the work. I think Laertius did a fairly good job at presenting the teachings of the philosophers treated. One can simply look at the philosophers whose works are still extant in order to show that he was faithful in summarizing them. He certainly humanizes them to a great extent; e.g. Diogenes the Cynic comes off as a bit of an arrogant blowhard; Aristippus the Cyrenaic seems to be more of a comedian (in the modern sense) than a philosopher; and Epicurus comes off as bit of a cult leader. Laertius does seem to be interested in particular philosophers more than in others. He spends an ample space on philosophers such as Plato, Diogenes and Epicurus. This may indicate his personal interest in these philosophers, or possibly their acknowledged influence.
This is really an excellent early survey of Greek philosophy and thus essential reading for those interested in the subject of philosophy in general and Greek philosophy in particular. ( )

VIDAS DE FILÓSOFOS ILUSTRES

Un trabajo aprendido sobre los filósofos griegos más conocidos. No siempre se lee de forma agradable, pero es muy interesante si tienes un corazón cálido para la filosofía. ¡No se deje engañar por el título, definitivamente no es una introducción accesible! A menudo, las cosas se ponen una detrás de la otra ... Todavía realmente vale la pena, a pesar de que el libro está agotado y es difícil de conseguir. Debajo de las reseñas de los medios:

La visión clásica de la filosofía griega, una fuente indispensable para el conocimiento de la cultura griega y la posición especial de la filosofía en ella.

"Para el conocimiento de la filosofía griega, este libro es una fuente valiosa porque es una de las pocas obras de este tipo que nos han sido transmitidas. En primer lugar, es una colorida colección de anécdotas, cartas, testamentos, extractos, citas y epigramas, incluidos muchos de los propios escritores. Mientras lee, uno aprende mucho sobre la cultura griega y sobre la posición especial que los filósofos ocuparon ". - L

Apenas sabemos algo de Diógenes Laërtius. La falta de datos biográficos es aún más notable porque él mismo ha escrito 82 biografías, en las que muestra un deseo de plenitud que resulta ser muy gracioso. Escribió todo lo que sabía y apenas introdujo ninguna diferenciación en sus comunicaciones. Es un ejemplo del autodidacta enciclopédico, que siempre se destaca por la diligencia y la falta de elección y escepticismo. El trabajo de su vida contiene las vidas de ochenta sabios en diez libros, desde los Siete Sabios hasta Epicuro.
Debido a que las fuentes de las que Diogenes Laërtius solía estar en su mayor parte perdido, su trabajo de compilación sobre la enseñanza y la vida de todos los filósofos griegos conocidos por él es de gran valor. Además, gracias a las muchas anécdotas, el trabajo es fácil y agradable de leer.