Börjar som ett kammarspelsliknande upplägg med påtaglig overklighetskänsla av närmast metafysisk art. Efter hand rullas omständigheter och karaktärernas bakgrund upp på ett mycket skickligt vis och skalet spricker långsamt upp - plötsligt läser man en slags dystopisk politisk thriller, och alltsammans är mästerligt utfört.

Den obestämda placeringen i tid och rum ger berättelse såväl som bekgrundshistorien en allmängiltig to som är mycket tänkvärd - Jag tänkte såväl på Balkan som Sovjets kollaps och finska inbördeskriget.

En tät och koncentrerad och mycket stark roman som rekommenderas varmt. ( )

Jag tycker verkligen om Anna-Karin Palms språk i den här boken. Det finns en mystik i berättelsen som först ger mig förhoppningar om övernaturliga inslag (Faunen av samma författare är bland annat därför en mycket bra bok). Mystiken finns kvar hela boken igenom, men några övernaturligheter blir det inte. I stället är det det psykologiska spelet mellan människorna på Herrgården som skapar spänning, trots att (eller på grund av att?) det mesta är outtalat. Rekommenderas. ( )

Trodde det var en dystopi först, men fick snart istället känslan av Balkan. Och sen liksom krympte boken. Den är suggestiv och hårt polerad, men också lite förutsägbar och....futtig nästan. Kanske är det medvetet, men jag önskade mig att något större skulle dölja sig bakom herrgårdens fasader. ( )