Un frío día de invierno, el ministro de Justicia de Suecia sale de su coche y desaparece en medio de una tormenta de nieve. Casi al mismo tiempo, la esposa de una famosa estrella de la televisión danesa es asesinada brutalmente en su lujosa casa al norte de Copenhague.
El detective Fabian Risk y su homóloga danesa, Dunja Hougaard, enseguida unen las piezas de ambos asesinatos. Pero, a medida que el tiempo pasa, sus investigaciones comienzan a desmoronarse, mientras se ven arrastrados a una conspiración mucho peor de lo que nadie podía imaginar.

I liked the writing, and in some ways this was a very good and interesting crime novel, but ultimately there was too much going on and by the end I was pretty weary of it all. I thought the ending was unfulfilling, and the ending ending didn’t make any sense at all. I mean, I could see how it all fit, but after 551 pages it was more of the same. It was like when you invest yourself in a movie or TV show, something really, really long more along the lines of an entire TV season, and then at the very end you get a "...to be continued." I don't care for that. And nowadays you have to wait for a couple of years for it to continue and by then I couldn't care less, and I probably forgot what is was all about a long time ago.

The characters were pretty good. There were things about Fabian Risk that I liked, but overall he was supremely limp-wristed. He didn't strike me as anyone who would succeed in law enforcement or detection or whatever. Too much of a failed man all around. Also, the scenarios were old and worn out, like uber-smart females being put down and trying to succeed in a man's world et cetera. Then there was just the plain stupid; a couple of times when instead of doing the obvious it's the "not another teen movie" move... I'm going to get naked and take a bath when there is an axe murder / serial killer / etc. on the loose inside my house. Seriously, you went there?

I like it in books when the smart people do smart stuff and come out ahead. It's uphill as expected as the criminal is a few steps ahead, but when the smart people fall down on their faces due to their own stupidity is when I start wondering what the point is. Yeah, yeah, I know that you can't catch the baddies in the first couple of pages, but when every single time it is like... (making ten leaps forward in deduction and)... I know where they are!... and then locking your keys in the car so the baddies drive off with your wife or some such story lengthening trick.

I'm interested to read more in this series as I did like the writing, but I am less interested than I would like to be. ( )

It was a good story but this Fabian Risk is so unlikeable, incompetent and reckless. So I had to deduct 1 star. Another star went for the confusing plot with too many strands and far too many people. Sometimes less is more ( )

Fem ansikten:
DEN NIONDE GRAVEN

------

😍

Ahnhem skriver sina böcker som en TV-serie i flera säsonger; den nya boken tar vid där den förra slutade, och besvarar gamla frågor samtidigt som den skapar nya.

Kopplingarna till populärkultur, det vulgära våldet och de drypande välskrivna karaktärerna från första boken återvänder och sätter en precis lika stark prägel på bokens känsla som förra gången.

En otroligt brutal, medryckande och välskriven sista akt höjer den annars rätt så sedvanliga deckaren till en helt annan nivå. Ahnhem avslutar boken på ett imponerande sätt samtidigt som han ger en orsak för läsaren att återkomma i följande bok.

😃

De bästa delarna är Dunjas personliga helvete, som definitivt förstärker hennes roll som intressant karaktär i serien.

Ahnhems sätt att skriva gripande och beskrivande spänning fungerar precis lika bra här som i förra boken.

😐

Det faktum att boken utspelar sig innan första boken förstör vissa dramatiska element, då man vet hur saker och ting kommer att sluta för vissa karaktärer.

Utredningarna i denna bok känns mycket mera enligt regelboken jämfört med den förra, där Ahnhem modigt tänjde på genrens gränser. Denna känns mera som en typisk polisroman med Ahnhem-touch, vilket är synd.

Som läsare har jag inget större intresse att lära känna Fabians gamla kolleger, som högst antagligen inte kommer att dyka upp igen. Undantaget de karaktärer som nämnts tidigare och som vi vet stt spelar en viktig roll i berättelsen.

Intrigen rycker inte med sig från första stund på samma sätt som i föregångaren. Det blir drypande intressant först i sista akten.

Mycket fokus på de realistiska och dramatiska personliga problemen hos karaktärerna saktar ner på bokens tempo avsevärt.

Ahnems sätt att hantera den skyldige och knyta ihop berättelsen känns inte fullständigt acceptabel, men är likväl fullständigt i enighet med bokens stil och anda.

☹️

//

🤮

//

-----

Det sista ansiktet: 😃 ( )

Riktigt spännande och en del sköna karaktärer. Lite väl överdriven och verklighetsfrämmande men det är ju många spänningsromaner idag. Helt klart läsvärd. ( )