It's always exciting when Alexander's main character is a girl... and Vesper is his best. Brinnie is his best fuddy-duddy and the villain! Well, he certainly is a gentleman! ( )

Lloyd Alexander is an author I have always enjoyed. This is one of his lesser known books and while it is not my favorite of his it is still quite good. His writing style is such that it definitely stands up to the test of time. ( )

Landet Illyrien - någonstans på Balkanhalvön, inte långt från det där slottet där Fången på Zenda låg fången - var ett riktigt äventyrsland, och när Vesper reste dit visste hon att hon skulle få vara med om någonting sagolikt och spännande. Annars hade hon ett enkelt, praktiskt ärende att uträtta. Hon tänkte leta reda på en sägenomsusad jätte-skatt och en hel här av förtrollade krigare som en gång i världen kämpat för kung Vartan, Illyriens forntidsfurste. Det var bara Vespers pappa som trodde på historien om honom, men det räckte bra för Vesper. Väl i Illyrien råkar de ut för mer än självaste Vesper hade inbillat sig. Landet låg i tumult. Och när någon snart försöker lönnmörda Vesper, dras hon och hennes trogne följeslagare Brinnie in i en vild kamp mellan upprorstyrkorna - under ledning av en ny och mystisk Vartan - och de Zentanska härskarna.
Varsågoda, en mustig och spännande berättelse med romantiska äventyr, en berättelse fylld med all den humor, den snabba handling och de oförglömliga gestalter - inte minst den härliga äventyrslystna hjältinnan - som är garantistämplen på Loyd Alexanders många prisbelönta böcker.

Ex libris Rebecca Schaffner ( )

UGH. The story is fluffy, but not terrible; the characters, however, are unbearable. Vesper is an utter spoiled brat, and by the time they met with the King (the first time) I was rooting for someone - anyone - to tell her no and make it stick. Unfortunately she has the author on her side, so when she decides to do something rash or just plain stupid, or makes some mental leap to a solution, she's always right. Arrgh! The device of almost never having the narrator actually speak was rather annoying - he explains what he said, but I think he has one actual quoted line in the entire book (in which he sounds like the idiot he is). He's trying to be the adult, but (see above) his choices are always the wrong ones (and Vesper's the right ones). He also regularly misjudges people; anyone he thinks is a good guy is going to be a bad one, and vice versa. That's lampshaded once, but I was already too annoyed to be amused. The rest of the characters are bare sketches - Vesper and Brinnie aren't much deeper, but a little. I read the whole thing, and I won't read any more in this series. Unlike most of Alexander's stuff, there's not enough story to draw me through the annoyance of the characters. ( )