Denna volym innehåller Bengtssons barndomsminnen ""Den lustgård jag minns"" och dessutom ett antal självbiografiska uppsatser ur hans essäsamlingar.

I denna volym samsas den självbiografiska den lustgård som jag minns med diverse essäer av mer eller mindre biografisk karaktär som även publicerats i andra volymer och som jag redan läst och därför inte recenserar här. Lustgården i fråga är hur som haver det gods på vilket Bengtsson växte upp som son till förvaltaren, och boken består till stor del av olika episoder ur en barndom som framstår och framställs som tämligen bullerbyaktig: många olika småberättelser som blir intressanta genom framställningsförmågan hos författaren snarare än någon större inneboende dramatik. Bengtsson bjuder på ett flertal skrönor om folk i hans omgivning, och ibland även sådant han själv var inblandad i – han drabbades till exempel av en längre tids mycket allvarlig sjukdom som var nära att ta livet av honom, men som uppvägdes av en behaglig konvalescens, där till hälsans bättrande ett glas madeira intogs varje morgon och goda böcker fanns tillhanda. Uppblandat med reminiscenserna förekommer ett par mer eller mindre allmänt reaktionära utbrott mot olika företeelser (stavningsreformer,»klemande« med skolbarn och annat i den stilen), som trots en viss hätskhet ändå lyckas framstå som mer eller mindre älskvärda.

Jag skulle vilja rekommendera alla som har det minsta intresse av stilistisk briljans att läsa åtminstone något av Bengtssons alster, förutom och utöver Röde Orm. Den lustgård som jag minns kan kanske då vara lämplig för de som är mindre intresserade av essäistik och istället hellre avnjuter berättelser från en flydd landsbygd, även om båda dessa delar av författarskapet är väl värda att utforskas. ( )