Absolutely hilarious! ( )

This little "Handbook for the Aspiring Dictator" made an interesting contrast to another book I was recently reading at about the same time, The Secret School of Wisdom. Both are seemingly heterodox takes on political science with an overarching didactic emphasis, although How to Rule the World is presented as humor from a failed leader of a coup d'état attempted in the 1970s and The Secret School collects translated documents from a secret society suppressed in the 1780s. How to Rule the World expresses a philosophy of governance nearly diametrically opposed to the one encoded in the old Illuminati documents. It is full of quotes and anecdotes from named personalities (versus the rigorous anonymity of the 18th-century documents), and it stresses the exploitation of social resources for individual aggrandizement (versus the cultivation of individual resources for the elevation of society).

I enjoyed Robin Chevalier's cartoons that pervasively illustrated How to Rule the World. Although the Chicago Review Press has tagged the book "HUMOR" on the corner of the back cover, the satirical elements failed ever to wring a laugh out of me. "It's funny because it's true" doesn't necessarily stick in our second-time-as-farce society. "American real estate developer and mogul" Donald Trump is quoted as a dictatorial exemplar ("Money was never a big motivation for me, except as a way to keep score," 95). But by that point in my reading, I had already recognized his style in some of the author's direct instructions, such as this from the section on "Decision-making":

"In a dictatorship, all-powerful rule centers on making things happen. In coming to any decision, therefore, there are just two things to consider:
- Will my decision confound my enemies?
- Will it make me richer?" (69)

This book was published during the US administration of George W. Bush, who is mentioned only in passing as an "ambitious ruler" with "a big idea" (89). I guess I could have enjoyed it more if I weren't able to recognize so many of the attributes and propensities of its historical and hypothetical dictators in the current governing class of our putative democracies.

Pretty funny quick read, little bits of information, spread around with humor. ( )

Ibland stöter man på böcker man redan från titeln vet att man vill gilla – böcker, som om resten är av samma kvalitet, kommer visa sig det bästa som lästs på länge. How to Rule the World av Andre de Guillaume var en sådan bok för mig.

Detta är alltså en bok för den aspirerande diktatorn, eller möjligen storföretagsledaren. Man måste inte nödvändigtvis sikta mot herravälde över hela världen, utan det räcker om man vill härska över sin värld. Den ger råd för lämplig uppfostran (Eton skall vara bra. Liksom privatlektioner av Aristoteles), lämpliga fritidssysselsättningar (att plåga små djur är god träning. Sport är däremot förkastligt; där kan man ju inte skaffa sig ett försprång i förväg. Guillaume tycks ha missat Kim Yong Ils bravader), yrken (sekreterare i politiskt parti, militär). För den som tvekar om världsherravälde är något att sikta på ges också motivering som att det ger makt, vilket alltid är bra, och att man som enväldig statschef kan göra saker som annars inte går (ha sin profil på frimärken(?), strunta i att betala räkningar, få tågen att gå i tid).

Man får också tips på saker att göra när man tagit makten (byta namn på landet, rensa ut fiender, skaffa sig palats och egna flygplan), tips på saker i högre skolan (lägga sig till med ovanor, skaffa ett tufft smeknamn), och hur man lämpligen avslutar sin karriär. Dessutom presenteras diverse lyckade härskare genom tiderna, från Alexander den store och Julius Caesar till Margret Thatcher.

Naturligtvis är denna typ av satir ofta smaklös. Att prata om Hitler, Mussolini och Stalin som exempel att ta efter kan inte kallas annat. Boken är dock rolig, och därmed troligen delvis sann: så här beter sig faktiskt diktatorer, och de kommer undan med det. Man kan jämföra med Machiavellis Fursten, där frågan om det är en satir eller ärlig framställning inte är avgjord, och aldrig kommer bli det: man må tycka vad man vill, men det här tycks fungera. Jag vill inte råda någon att följa tipsen i How to Rule the World (allt blir så mycket enklare utan konkurrens…), men resten av boken lever upp till titelns löfte. ( )

Falling under the category of “and now for something completely different,” we have "How to Rule the World: A Handbook for the Aspiring Dictator". I picked this book up for my daughter, but I felt I needed to pre-screen it to make sure it would be age appropriate (she’s 11). It was laugh out loud hysterical.

Including sections on determining whether you have the right personality to become a dictator (do you have Citizen Kane on DVD? Do you like giving instructions in a loud voice?) it moves on to “practical” tips on establishing your empire including means of building your wealth and helpful hints on leaving your legacy (even Mussolini made the trains run on time) including examples of other dictators’ successes – Lenin’s statues were VERY hard to destroy, keep that in mind.

Although mostly tongue in cheek fun, what made the book particularly noteworthy was the unexpected facts dropped in about world leaders. Hardly a text you would cite in your next research paper, but much of the info was new to me, and simply lining up the Caesars’ helped a lot.

It’s heading into the hands of my daughter next – maybe she and I can work together designing our flags (there’s a chapter on that, too!). Highly Recommended ( )