The myth of German military superiority.

Jag visste det ju. Jag visste, visste, visste att om en bok heter Därför förlorar tyskarna i krig (med undertiteln myten om Tysklands militära överlägsenhet), så betyder det ju egentligen »Därför förlorade tyskarna andra världskriget«. Speciellt när omslaget är en enda jämrans karta över olika marschvägar i Europa för åren 1943-1945.

Jag vill ju inte läsa om det där eländet. Tyska generaler, blixtkrig, rysk gyttja och en domderande Führer: det är ju så förbannat tråkigt och genomtröskat att man undrar hur mycket till man orkar innan man börjar förneka hela kriget av ren protest.

Författaren Kenneth Macksey tycks känna en smula förpliktan från titeln, och han nämner kort såväl Tyska orden, Fredrik den store, Preussen under 1800-talet och första världskriget. Det är dock andra världskriget han egentligen vill skriva om, och när han väl kommer dit försvinner direkt alla ansatser att generalisera: det blir marscher och Hitlerdiktat och högmod och fall och en hel genomgång av alla kampanjer och tyska befälhavare, komplett med skriftliga omdömen och förklaringar hur man egentligen borde ha gjort. Det hela avslutas med sex sidor där han tycks komma ihåg den titel han satt, men dessa blir bara helt intetsägande snömos om överskattning och aggressivitet, med vag förankring i någon sorts idé om att allt beror på avsaknaden av naturliga hinder.

Det skulle möjligen fortfarande kunna ha varit en lika god bok som någon för just att skildra den tyska krigsinsatsen, men tyvärr har det uttjatade ämnet också råkat ut för en översättare som antingen är inkompetent eller överarbetad. Vissa stycken är bara läsbara genom att man kan se vad som stått i det engelska originalet. Det är en heltigenom onjutbar produkt, lämpad enbart för militärfanatiker i total avsaknad av stilkänsla. ( )