"Jag trodde jag kunde Greta Garbo." S ̄inleder Lena Einhorn efterordet till sin roman Blekingegatan 32. Einhorn gjorde redan i slutet av 90-talet en tevedokumentr̃ om Garbo, och hade d ̄haft anledning att tillbringa mn̄ga timmar med den ganska otillgñgliga, sjl̃vupptagna och oftast olyckliga kvinna som en gn̄g var vr̃ldens str̲sta filmstjr̃na.Men s ̄fick hon 2005 ls̃a de trettiotre breven frn̄ Greta Garbo till Mimi Pollak. De skrevs frn̄ br̲jan av Gretas och Mimis gemensamma tid som studenter vid Dramatens elevskola till ln̄gt efter det att Greta avslutat sin karrir̃. Mimi lr̃ ha burit dessa brev i sin handvs̃ka hela livet.Och plt̲sligt steg en helt annan Greta fram: en Greta som en gn̄g hade haft andra livsval, som upplevde att hon hade nt̄t sina drm̲mars ml̄ nr̃ plt̲sligt den vr̃ldsberm̲d regissr̲en Mauritz Stiller trd̃de fram och fr̲klarade fr̲ henne att hon kunde n ̄lñgre ñ s.̄ Mycket, mycket lñgre ...Romanen Blekingegatan 32 br̲jar i ett fattigt hem p ̄Sd̲ermalm 1920. Greta har nyligen fr̲lorat sin far och har ft̄t arbete p ̄varuhuset PUB, men lñgtar bara bort, till ett annat liv. Som sjuttonr̄ing lyckas hon komma in p ̄Dramatens elevskola, som den yngsta av teaterskolans studenter. Vi fr̄ fl̲ja henne under denna tid, som hon senare skulle komma att kalla fr̲ sitt livs lyckligaste. En tid av vl̃befinnande, kamratskap och, fr̲ fr̲sta gn̄gen i Gretas unga liv, en kñsla av tillhr̲ighet. En tid, ocks,̄ av passionerad kr̃lek.Men s ̄intrd̃er en total scenfr̲ñdring i samma stund som ms̃terregissr̲en Mauritz Stiller gr̲ entr ̌i hennes liv. Han bd̄e lg̃ger vr̃lden fr̲ hennes ft̲ter och rycker samtidigt bort henne frn̄ den vr̃ld och de mñniskor hon kñner och l̃skar. [Elib]