Det dr©œjde ©Þnda till slutet av 1700-talet innan judar fick starta f©œrsamlingar i Sverige, enligt det s©Æ kallade Judereglementet fr©Æn 1782, och d©Æ i bara tre st©Þder i Sverige: Stockholm, G©œteborg och Norrk©œping. En del begr©Þnsningar vad g©Þllde de medborgerliga r©Þttigheterna dr©œjde sig kvar ©Þnda till 1870, d©Æ ocks©Æ den st©œrsta synagogan i Stockholm invigdes, den p©Æ Wahrendorffsgatan vid Kungstr©Þdg©Ærden.Vad g©Þller klass och bek©Þnnelse var det judiska Stockholm l©Þnge en delad stad. Under nittonhundratalet gick de mer v©Þlb©Þrgade judarna, som invandrat tidigare f©œretr©Þdesvis fr©Æn Tyskland och Danmark, i den reformv©Þnliga synagogan p©Æ Wahrendorffsgatan. Och judarna fr©Æn ©steuropa, som flyttat hit senare, gick f©œr det mesta i n©Ægon av de ortodoxa synagogorna p©Æ S©œdermalm.Tv©Æ v©Þrldar. Det var inte utan att man s©Æg med en viss misst©Þnksamhet p©Æ varandra. Men man kunde vara kluven ©Þven i den sf©Þr som var ens egen. Hur sv©Ært det var att b©Æde leva med sin tid och i sin tro ber©Þttar Leif Zern om i sin nya bok om sin uppv©Þxt. S©Æ h©Þr skriver han sj©Þlv:"Kaddish p©Æ motorcykel ©Þr en ber©Þttelse om min judiska uppv©Þxt p©Æ S©œder i Stockholm efter kriget. Om min pappa och hans liv i tv©Æ v©Þrldar en ortodox jude som bejakade den moderna v©Þrlden och utan att tveka ©Þgnade sig ©Æt n©œjen som inte alltid st©Þmde ©œverens med religonens bud. Det ©Þr en bok som vandrar mellan olika milj©œer fr©Æn skr©Þdderier till idrottsarenor, fr©Æn judiskt helgfirande till skrattfester p©Æ premi©Þrbiograferna och som sj©Þlv bejakar det positiva i denna livsh©Ællning.En lycklig ber©Þttelse som slutar olyckligt." [Elib]