Harriet, som av sina vñner kallas Harry, r̃ en som aldrig stannar lñge p ̄samma plats. Efter ett tag blir hon rastls̲ och vill vidare. S ̄har hon varit hela livet. Nu har hon slagit sig ner i ett hus som fortfarande kñns lite ovant och spñnande. Anledningen till att hon flyttade dit var fr̲ att hennes vñinna Katja fick ett bra jobb p ̄konstmuseet nr̃ hon hr̲de av sig till Harriet och fr̲eslog att hon ocks ̄skulle flytta dit var det som den sjl̃vklaraste saken i vr̃lden. En ny plats dr̃ man knappt kñner nḡon var alldeles fr̲ lockande fr̲ Harriet att kunna tacka nej till. Hon har tagit jobb p ̄ett litet fik som drivs av ett nunnekloster. Annars hñder inte s ̄mycket. P ̄kvl̃larna trf̃far hon Katja eller sin nye vñ, grannen Terje, som Katja tycker mest av allt liknar en snuskig farbror. En dag bert̃tar han att han fr̲ lñge sedan fr̲lorade sin dotter. Hon fr̲svann. Han vet inte om hon lever eller r̃ dd̲. Det r̃ en sorg som han aldrig kommit v̲er, varje dag sliter kñslan honom ns̃tan i stycken. Fr̲ Harriet blir detta ns̃tan som ett uppvaknande. Vad innebr̃ det att alltid vilja vara nḡon annanstans? Att hela tiden vilja sig bort? Hennes frḡor fr̄ ny aktualitet nr̃ Katja en dag plt̲sligt r̃ som uppslukad av jorden. Vart har hon tagit vg̃en? Har hon trf̃fat nḡon? Har nḡot otc̃kt hñt? Sk̲andet efter vñinnan fr̲ Harriet ln̄gt bort, men kanske ocks ̄nr̃mare henne sjl̃v och hennes fr̲flutna. Fr̲ nḡonstans dr̃ i sk̲andet fr̄ hon ocks ̄korn p ̄sin egen familj, fr̲l̃drarna och brodern som hon aldrig riktigt lr̃t kñna. Marie Peterson r̃ kritiker och kulturjournalist. Hon debuterade 2005 med den uppmr̃ksammade romanen "Du tror du vet allting". [Publit]