Cliquer sur une vignette pour aller sur Google Books.
Chargement... 90talet.se : vem fan komponerade modemljudet? : [en bok för dig som växte upp på 90-talet (2010)par Fredrik Söder, Christian Albinsson (Auteur), Niclas Wikström (Auteur)
Aucun Chargement...
Inscrivez-vous à LibraryThing pour découvrir si vous aimerez ce livre Actuellement, il n'y a pas de discussions au sujet de ce livre. aucune critique | ajouter une critique
Aucune description trouvée dans une bibliothèque |
Discussion en coursAucun
Google Books — Chargement... GenresClassification décimale de Melvil (CDD)306.0948509049Social sciences Social Sciences; Sociology and anthropology Culture and Institutions Biography And History Europe ScandinaviaÉvaluationMoyenne:
Est-ce vous ?Devenez un(e) auteur LibraryThing. |
Det var mycket på nittiotalet: Ny demokrati satt ett tag i riksdagen, Sverige var typ världsbäst i fotboll (och man fick vara uppe till jättesent på natten och se Håkan Mild missa en straff), samt nästan all annan sport, Bill Clinton och Mona Sahlin ljög så de blev blå, men bara en av dem lyckades riktigt (den andra fick å andra sidan åka till Mauritius för andras pengar), man kunde bli kändis genom att leva svältliv på en ö i Indonesien och sedan dra runt och svina (till skillnad mot tidigare då man blev känd genom att spela bandy och sjunga menlöst om flottare och deras kärleksliv), Killinggänget gjorde att ironin blev så utbredd att man kan tala om »postironi«, och IT-folk lyckades lura stålar av nästan vem som helst. Oavsett om man går med på att åttiotalister är mediekåta jävlar utan ett spår av återhållsamhet och ansvarstagande eller inte kan man ha nöje av att påminnas om detta. (En sak man dock inte påminns om är musiken. Det orkar inte författarna med, och hänvisar istället till Andres Lokko.)
Det är inte direkt någon djup analys som genomförs, och en hel del av de säger om åttiotalisterna är väl främst relevant för de något äldre sådana: jag tvivlar på att många födda under andra halvan av årtiondet minns speciellt mycket av Fotbolls-VM 94, som sägs för evigt gett oss överdrivna förväntningar (jag vill dock hävda att VM 2002 varit minst lika skyldigt – 94 var mycket tur, men 2002 slog vi ju för fan Argentina (vi skulle i alla fall gjort det om domaren hållt på reglerna vid straffsparkar)). Jag vet inte om jag nu är så mycket mer förståndig, men road är jag definitivt. ( )