Per Svensson (1) (1956–)

Man bör läsa titeln till Per Svenssons Frihet, jämlikhet och reformation! 500 år med Luther noggrant: även om det är en bok om Luther, så är det inte en traditionell biografi över honom, snarare en lång essä där reformatorns inflytande på huvudsakligen Sverige spåras.

Förvisso: det finns biografiska inslag. Förvisso: likaså skildringar av Luthers samtid som är relevanta för att förstå mannen än hans arv. Förvisso: Luthers egen tolkning av läran är minst lika viktig som dess senare påverkan. Men i slutändan så är detta en bok som snarast vill ha fatt på vad Luther tänkte, inte hur han rörde sig eller vilka han gjorde det med. Index saknas också helt, liksom användbara kapitelrubriker, så meningen är rimligen att läsaren skall svepa hela innehållet och smälta det mer eller mindre som helhet (något märkligt då en av teserna var att Luther långt ifrån var en en monolit).

Detta är något tråkigt: även bilden av det tidiga femtonhundratalets Tyskland som en religiös och politisk krutdurk som Luther utifrån personliga demoner och intellektuellt högmod ständigt petade på samtidigt som han försökte hålla elden borta är intressant, så är Svensson mer tankeväckande när han försöker dra upp de långa linjerna och se hur mycket av svensk mentalitet som är luthersk: den svenska välfärdsstaten med den omhändertagande, trygga överheten sägs ytterst vara en luthersk tankefigur, liksom motviljan mot falskhet och förställning, och förmågan att tydligt förklara vad som är moraliskt rätt men inte agera utifrån det.

Luther är en intressant man att tänka med, då det finns mycket i hans skrifter och åsikter som pekar i de mest skiftande riktningar: en frihetens teologi byggd på ett förnekande av den fria viljan, en tro som slet sönder den gamla ordningen samtidigt som den predikade att de världsliga herrarna skulle lydas, en nådefull gud och en antisemitism som nazisterna nickade gillande åt. Vi kommer inte vara klara med Luther på länge än.… (plus d'informations)

När Oscar von Sydow tog över ledningen för den De Geerska ministären (ja, detta är korrekt formulerat: alla ministrar förutom stats- och finansministrarna förblev på sina poster) drog troligen många en lättnadens suck. von Sydow var en erkänt kompetent administratör, hade visserligen tidigare suttit i en högerregering, som kvarleva efter Hammarskjölds ministär, men var väl sedd även hos vänstern efter att under kriget varit en av de som anslutit sig till Wallenbergs engelskvänliga falang.

Hans eget försök blev väl inte helt lyckat: regeringen misslyckades med ett par motioner, men inte så farligt att den var tvungen att avgå. Den inhöstade också i alla fall en vacker seger: det var under dess egid som dödsstraffet i fredstid avskaffades. Betyget efteråt var likväl gott, då medlemmarna sågs som kompetenta män som skött uppdraget tillfredsställande. Att den dessutom misslyckades med en del intentioner var dessutom nyttigt för parlamentarismen, ty nu kunde inte högern längre inbilla sig att det var möjligt med opolitiska ministärer som stod över käbblet i riksdagen.

Annars var von Sydow precis som väntat en kompetent ämbetsman på hög nivå: hans egentliga uppdrag var snarast posten som landshövding i Göteborg, vilken han även den tycks ha besatt till allmän belåtenhet. Hans tecknare Per Svensson framhäver att han någon gång kunde framstå som en karikatyr av en sådan: lite träig men kompetent. Att bilden är svår av nyansera då efterlämnade papper eller memoarer saknas gör det inte bättre.

von Sydow sägs vara oförtjänt bortglömd. Det må vara sant, men med tanke på hur lite han tycks ha gjort själv för att bidra till minnet så kanske han ville ha det så. Sin faktiska insats kan han ha varit nöjd med: det samförstånd han så ofta sökte gick faktiskt att uppnå, till gagn för de flesta.… (plus d'informations)