Photo de l'auteur

Lars Norén (1944–2021)

Auteur de En dramatikers dagbok

79+ oeuvres 314 utilisateurs 2 critiques 1 Favoris

A propos de l'auteur

Comprend les noms: Lars Noren, Lars Norén

Crédit image: Lars Norén en 2007

Séries

Œuvres de Lars Norén

En dramatikers dagbok (2008) 26 exemplaires
Order : dikter (1978) 20 exemplaires
Biskötarna (1973) 14 exemplaires
En dramatikers dagbok 2005-2012 (2013) 11 exemplaires
En dramatikers dagbok 20132015 (2016) 9 exemplaires
Och ge oss skuggorna (1991) 8 exemplaires
En dramatikers dagbok (2020) 8 exemplaires
Två skådespel ... (1983) 7 exemplaires
De nacht, de moeder van de dag (1983) 6 exemplaires
Murlod : [dikter] (1979) 5 exemplaires
Olycka (2022) 4 exemplaires
Toneel (1973) 4 exemplaires
En dramatikers dagbok 2019-2020 (2022) 4 exemplaires
Endagsvarelser (1990) 4 exemplaires
Blood (Modern Plays) (2003) 4 exemplaires
De sista rummen (2017) 4 exemplaires
Kung Mej och andra dikter (1973) 3 exemplaires
Efterlämnat (2017) 3 exemplaires
Ingen (2014) 3 exemplaires
Tre borgerliga kvartetter (1992) 3 exemplaires
Nattarbete : [dikter] (1976) 3 exemplaires
Viltspeglar (1972) 3 exemplaires
Revolver 3 exemplaires
Dm̃onen (1984) 2 exemplaires
Tre skådespel ... (1980) 2 exemplaires
Fragment (2015) 2 exemplaires
Filosofins natt (2012) 2 exemplaires
El coratge de matar (2016) 2 exemplaires
Fragment II (2020) 2 exemplaires
Dramer (2014) 2 exemplaires
Blood War: Plays by Lars Noren (2014) 2 exemplaires
Hjärta i hjärta : dikter (1980) 2 exemplaires
Dramer Terminal 2 exemplaires
Dramer Samhälle 2 exemplaires
Munich-Athènes (French Edition) (1997) 2 exemplaires
Froid; biographies d'ombres (2004) 2 exemplaires
Dagliga och nattliga dikter (1974) 2 exemplaires
Hebriana (1989) 2 exemplaires
Fragment II (2018) 1 exemplaire
Guerre (2003) 1 exemplaire
Automne et hiver (1997) 1 exemplaire
Démons (1997) 1 exemplaire
Journal intime d'un auteur (2009) 1 exemplaire
Anti / minnen 1 exemplaire
Fragment (2017) 1 exemplaire
Nachtwache (1985) 1 exemplaire
20 de novembre (2012) 1 exemplaire
Kyla 1 exemplaire
Ordenes mørke (1985) 1 exemplaire
Filosofins natt (2012) 1 exemplaire
Détails (2008) 1 exemplaire
Fragmente 1 exemplaire
A Noite É Mãe Do Dia Livro 1 (1998) 1 exemplaire

Oeuvres associées

Untitled Horrors (2013) — Auteur — 8 exemplaires

Étiqueté

Partage des connaissances

Membres

Critiques

Jag läser Wolfram Eilenbergers “Time of the Magicians: Wittgenstein, Benjamin, Cassirer, Heidegger, and the Decade That Reinvented Philosophy”.

Dagen då Norén dog fick jag meddelande om att hans kanske sista dagbokssamling fanns att hämta på biblioteket.

Jag har inte sett någon av Noréns föreställningar eller knappt läst någon intervju med honom. Däremot har jag läst hans dagböcker som sträcker sig 2005-2012, och de visade en bild av en bildad, intelligent, empatisk, och både sympatisk och osympatisk person.

Norén var inte Gud. Han såg inte sig själv som Gud, utan som en person som försökte föra sig genom varandet.

I början av boken går han igenom sitt läsande och kamp med att förstå Martin Heidegger, 1900-talsfilosof och övertygad nazist. Jag kände direkt igen mig: sedan jag läst Sarah Bakewells “At the Existentialist Café: Freedom, Being, and Apricot Cocktails with Jean-Paul Sartre, Simone de Beauvoir, Albert Camus, Martin Heidegger, Maurice Merleau-Ponty and Others” ville jag läsa mer av och om honom, och för mig har det varit en djup kamp plus en del glädje.

Att ha läst litet filosofi, särskilt Heidegger, Kant, Husserl, Adorno, Arendt, och Lacan, hjälper i att läsa den här dagbokssamlingen. Jag kan tänka mig att det blir slitigt annars, om en inte vill hoppa över en del sidor.

Att hoppa över saker i Noréns dagböcker är inte ett problem; något av det jag uppskattar mest i hans dagboksskrivande är hans Montaigne-aktiga förmåga att hoppa mellan olika ämnen och väva ihop sitt varande med sin konsumtion av böcker, film, TV, dagstidningar, teorier.

Vissa verkar tro att Norén är någon sorts enkel surgubbe, en person som hjälpt nazister att råna banker.

Det vore som att kalla Bodil Malmsten för en cynisk poet, och därför missa allt hon var, åtminstone allt som folk såg henne som, ur massor av olika synvinklar. Hon var oerhört mycket och minst sagt produktiv.

Norén beskriver sin ångest om morgnarna. Han skriver konstant om när han går upp på morgnarna, om stark ångest som drabbar honom och gör honom inaktiv. Han beskriver oviljan kring att ha skrivit under ett kontrakt där han inte skall låta publicera vissa saker med en viss person i sitt liv. Han skriver kärleksfullt om sina barn, om vissa personer i sitt liv, och lika lätt beskriver han sin fasa för Donald Trump, sin avsky för Dagens Nyheter och sitt förakt för Dramatens val att avskeda.

Det gör honom sympatisk. Han läser mycket och kopplar samman teorier. Hans poesi, som finns i fragment genom hela dagboken, är enkel, gripande och ofta viktig; Jag kommer att läsa hans poesi efter att ha läst den här boken.

Han kritiserar Svenska Akademien stenhårt, attackerar dem alla, även om jag tycker att hans avsky för Ebba Witt-Brattström respektive Horace Engdahl inte går ihop. Han avskyr Witt-Brattström för medlöperiet kring att inte ha avslöjat Jean-Claude Arnault för decennier av olika typer av övergrepp, medan han inte nämner Heidegger på samma sätt. Det är mycket möjligt att Norén bar samma problematik rörande Heidegger som jag bär kring att en gång älskat Morrissey, som trots decennier av fantastisk text har visat sig vara extremhögeranhängare och islamofob.

Noréns människointresse finns överallt i hans sidor. Han har ständigt kontakt med folk men samtidigt önskar jag att han hade skrivit och dissekerat sina egna tankar längre och mer ingående; det är vad som skiljer hans skrivande från Montaignes (essäer) och samtidigt vad som knyter honom till filosofer. Norén har en tydlig stil och en enorm träffsäkerhet vad gäller ord. Han skriver ofta vackert och rakt på sak.

Att läsa om hur han nog ska säga upp vänskapen med en vän därför att hen arbetar på Dagens Nyheters kulturavdelning, är oerhört skrämmande. Han beskriver mötet och vad som därefter händer, att de stundtals har kontakt; Han känner sorg efter att ha insett att hon känt att de sade upp all kontakt i och med att han sade upp vänskapskontakten med hen. Hans ord är stark beskrivning. Och därefter snabbt till att beskriva hur han hämtar upp sitt unga barn på dagis, hur mycket han älskar henne.

Vissa av Noréns små passager kan reta upp mig, exempelvis:

Har jag nämnt att vi tillsammans med A stod och såg på Prideparaden i nästan två timmar tills vi var nära att kräkas av den sinnessjuka musiken och hur deltagarna bestulits på sin integritet och identitet, och sålt sig själva till skilda konsumtionsföretag. Den kamp för likaberättigande som jag antar fortfarande måste föras drunknande i vämjelig narcissism och aggressivitet.

Den fick mig att minnas när jag DJ:ade för en nystartad gayklubb i Stockholm. Vi spelade allt annat än schlager och hade ingen aning om folk skulle komma eller inte. Stället var fullpackat väldigt tidigt och folk kunde inte sluta prata om hur skönt det var att inte behöva tränga in sig i “bögfacket”, som en person sade till mig.

Noréns poetiska språk säger mycket på kort tid, även om jag ibland undrar vad han menar på detaljnivå, exempelvis rörande stycket ovan; hur har deltagarna bestulits?

Att jämföra Noréns korta text med den slätstrukenhet som annars rör texter kring Pride är ganska skönt, tycker jag, som mer gillar William S. Burroughs än Camilla Läckberg.

För den som snabbt vill tro att Norén känns homofob låter jag tipsa om att läsa stycket om Jan Myrdal; han kallar honom homofob och förment, att han spridit sadistiska lögner och utrangerad ur den svenska litteraturen. Läs dessutom det han skriver om TV-kanalen Fox News Tucker Carlson och Laura Ingraham.

Det är boken om död som jag måste skriva, inget annat. Jag måste inte skriva den. Jag måste ingenting längre, förutom att ta hand om mina barn och dö med värdighet. Sartres uppfattning om döden som en skandal, absurditet och katastrof delar jag inte. I alla fall inte om jag tänker på min egen död. Jag skall vara med om den, som om det var världen som dog ifrån mig.

Avslutandet av relationen:

Små stycken är underbara:

Östermalm och Strandvägen är en fullkomligt overklig värld för mig och de människor som befolkar den bortom min uppfattningsförmåga.

Senare i boken, angående relationsavslutet:

X gick ett steg för långt, och oåterkalleligt. Man behöver inte gå så långt som att kalla mitt ställningstagande, snarare avvisande, som “fascistiskt”, det räcker väl med att kalla det ovanligt. Är det fascistiskt att avstå bekantskap med någon som anstränger sig för att göra karriär hos en pöbel, en kulturpöbel. Det är oförlåtligt…men bara det oförlåtliga är det kanske vår plikt att förlåta.

Han lät X läsa vad han skrivit om henne i dagboken flera år innan publikation.

Om Heidegger:

Jag försöker inte åsidosätta den nazistiske Heidegger, ty att han var nazist ända fram till 1945, om inte också vid slutet av sitt liv, finns det inga tvivel om, men jag anstränger mig också för att rädda eller befria för min egen del de delar som påverkade mig så starkt i början på sjuttiotalet och som jag nu har återvänt till. Det finns inte en rad som han har skrivit som inte kan förbindas med djupt reaktionära och fascistiska element, men de har också en vidare mening – vilken…det är det jag så ofta sysselsätter mig med. Hans olycka var också att han hittade sin kyrka, Hitler. Men vägen dit, dess anfang, fanns redan i de tidiga jesuitiska studierna och i hans pedagogiska omgivning. Jag återkommer ständigt till densamma. Musik är själens ljus…en viss musik.

Vaknade tjugo i fyra förtvivlad…Om jag ändå visste av vad. Antagligen fördjupas fullkomligt normala tillstånd av själva åldrandet och den försvarslöshet och osäkerhet som är dess substans. Jag går härifrån kvart över två, är hos henne kvart i tre eller tre, och sedan tar vi buss 53 till Stureplan och går och träffar Bobo, och sedan hem. Det kommer att bli bättre. Naturligtvis. Varför är det så många som dör nu i början på januari. Är det fler än vid andra tider.

Jag älskar de gånger han inte använde frågetecken för att avsluta meningar. Det skedde inte tanklöst.

Med S i tre dagar. Imorse buss 4 till skolan, till Wollmar Yxkullsgatan, var jag så lycklig över att hon finns att jag var tvungen att säga det till henne några gånger.

Den patologiske grisen Donald Trump vann i sju delstater i tisdags natt. Det enda man kan hoppas på är att hans maligna narcissism visar sig vara dödlig. Igår föddes ett nytt kungabarn. Jag äcklas av den rojalistiska dynga som Sveriges Radio sprider ut. Vämjeligt, förnedrande. Överhuvudtaget tilltar min avsky för SR och dess medarbetare. P1 har nästan fullkomligt ätits upp av Ekoredaktionens cancer. Jag lyssnar allt mindre. Aldrig på kulturnyheterna eller talkshows. Pratat med Hasse, sett på ritningarna till tillbyggnaden, tagit bort en onödig dörr, fått offert från firman som ska smida dörrarna. Det blir dyrt. Hämtat ett antal paket från Italien. Känner mig fullkomligt nöjd. Idag slets jag nästan sönder när vi skiljdes. Det var rent fysiskt svårt att gå. Det var inte lätt för S heller.

Första sidan i kulturdelen av DN utgörs av fotografier till X bok 1947. Ja, det var smart av henne att börja arbeta på DN. Det betalar sig. Jag hyser inget agg. I varje fall inte så länge jag ler, vilket jag gör när jag tänker på hennes karriärssteg. Jag hyser heller inte oro inför kritiken av min dagbok.

Jag kunde inte låta bli att besvara X:s infama mail med en antydan om att jag blir antisemit genom blotta läsningen av Heidegger. Jag svarade och anmodade henne att läsa Ott och Farias verk och några till, om hon vill ha djupare kunskap om ontologibegreppets motsättningar och kanske ta itu med litteratur om vad som skedde mellan Heidegger och Levinas. Jag vad till slut om att slippa fler upplysningar om vad jag redan känner till, allra helst i ljuset av att hon förra året hävdade att min längtan till renhet gränsar till fascism. Fick ett snabbt svar, om hur det känns när man sårats av en vän.

Norén har efterlämnat oerhört mycket i form av skrivelser: teater, hyllningar, sågningar, kärlek, dikter, film, krönikor, samarbeten. Regi. Och hans spridda tankar kring filosofi, människor, egentligen allt möjligt, överlever honom.

Hur han inte låter Svenska Akademien, Åsa Linderborg, Ann Heberlein, Martin Wicklin, och andra komma undan kritik är endast bra.

Även om jag ibland kunde känna att skrivandet var litet gubbigt kunde Norén träda ut ur det och bege sig någon annan stans, vilket väldigt få personer kan, särskilt i dagboksform (trots full insikt i att det skulle publiceras).

Det är inte konstigt att Norén kände en sådan närhet till andra när han hade lätt till sina känslor. Läs exempelvis både hur han hyllade och dissade Roland Barthes Sorgdagbok.

Det finns så mycket mer än konflikter i denna bok. Titta bara på hur han förälskar sig i en fransk skådespelare och hur det ter sig. Det är vackert.

Allt som allt hoppas jag att en sista dagboksvolym utges postumt och att folk förstår vilken skatt de har i Noréns dagböcker.
… (plus d'informations)
 
Signalé
pivic | Feb 1, 2021 |
At first, I thought I'd never get through this book. That's before I actually opened it. But when digging into it, reading it all took me three days, which says something about how quickly this tome is read. The sentences are short, the language simple and not too staged. Even if one hates Norén and his ways, you can dig this. I mean, he doesn't paint a picture, but uses simple words that anybody can understand, and describes the purchase of a jacket and his crumbling marriage in about the same way. All in all: an interesting, not very pretentious delve into the mind of Norén, and if I were to describe the style of this, I'd say it's a mixture of [a:Bodil Malmsten|324738|Bodil Malmsten|https://d.gr-assets.com/authors/1320577920p2/324738.jpg], [a:Montaigne|7058112|Montaigne|https://s.gr-assets.com/assets/nophoto/user/u_50x66-a7c55399ea455530473b9f9e4da94c40.png] and [a:Kenneth Williams|514347|Kenneth Williams|https://d.gr-assets.com/authors/1308357254p2/514347.jpg].… (plus d'informations)
 
Signalé
pivic | Mar 21, 2020 |

Prix et récompenses

Vous aimerez peut-être aussi

Auteurs associés

Statistiques

Œuvres
79
Aussi par
1
Membres
314
Popularité
#75,177
Évaluation
½ 3.7
Critiques
2
ISBN
81
Langues
8
Favoris
1

Tableaux et graphiques