Sten Högnäs (1941–2003)

Att skriva en sammanfattande västerländsk historia på 200 sidor måste vara ett svårt företag, och det är alltså inte förvånande att Sten Högnäs Idéernas historia är en hårt komprimerad och inte särskilt uttömmande bok, speciellt som han valt att bränna nästan allt krut innan 1900-talet: lejonparten ägnas 1800-talet och de floror av olika ismer som då dök upp efter att religionen till slut upphört att vara den allt övergripande ideologin.

Förutom komprimeringen lider boken också av en tendens att gärna diskutera sånt som har med enskilda verk att göra: Kierkegaard får ungefär lika mycket utrymme som imperialismen och Hildegard av Bingen lika mycket som skolastiken. Samtidigt inte ett ord om vad nytt kristendomen kom med, bara om vad som inplanterades i den av antik filosofi, eller om till exempel NF och FN eller andra stora försök att förbättra världen.

När de kommer till den moderna vetenskapen så är det de vanliga missuppfattningarna: att Gödel skulle omöjliggjort ett motsägelsefritt matematiskt system eller att det problemet i tvillingparadoxen är att tvillingarna får olika ålder (Gödel säger bara att det är omöjligt att ha ett system som både är motsägelsefritt men som inte innehåller påståenden som är obevisbara; kruxet i tvillingparadoxen är vilken av tvillingarna som får vilken ålder).

Sådär kan man dock hålla på och plocka sönder alla sammanfattningar: det hör till att de utelämnar, misstar sig och presenterar underliga perspektiv, utan att de för den sakens skull måste betraktas som misslyckade; det finns trots allt mycket intressant i boken, speciellt de olika utblickarna eller intressanta hopp från ett fält till ett annat. Vill man ha en kort översikt över olika filosofiska och politiska idéer genom århundradena så passar den säkert bra, men för den som redan har hyfsad koll på ämnet är den självklart alltför kortfattad för att verkligen tillföra något.… (plus d'informations)