Det första jag vill säga: Det här var bättre än jag trodde. Jansson håller ihop intrigen, den saknar "luckor", tycker jag - och det är mer än man kan säga om många (svenska) deckare som jag har läst. Dessutom bra språk (inte dåligt), utan att briljera eller överraska, det bara"finns". Positiv överraskning.
Men ändå inte särskilt bra. Kriminalhistorien försvinner nästan i allt känslodrivna, alltför ordrika relationsdramaframställning. Riktigt tråkigt blir det emellanåt... Och intrigen.. upplösningen? Hur kan det betraktas som"verklighetsnära"? För mig blir det nästa löjligt, så osannolikt är det. ( )