Två av Tomas Sjödins barn är gravt handikappade. En odiagnostiserad hjärnsjukdom gör dem sakta allt sämre. Hur ser vardagen ut? Hur tänker man och vad händer med gudstron när idyllen går sönder? Det här är en stark och gripande berättelse - personlig, rak och ärlig.

Tomas Sjödin öppnar dörren till sitt liv och bjuder inte läsaren till vad det är. Ett familjeöde där två av tre pojkar bär på en obotlig och oidentifierad sjukdom som gör dem gravt handikappade. Man kan kanske tro att det blir stelt, självömkande och ledsamt, men faktum är att det blir motsatsen. Värmen som man känner när man läser är stor, man känner humorn och ödmjukhetensom finns där mitt i allt ihop. Och en Gudstro som håller och tål att prövas.
Det är som att Sjödin säger "Hej, här är vårt liv i allt vad det är, välkommen att titta in", och efter att ha tittat in känner man sig rikare på både hopp, tacksägelse och insikt. ( )