Siv Strömquists Skiljeteckensboken skulle egentligen lika gärna kunna heta »Ortografiboken«, ty det är långt ifrån bara skiljetecken, ens i dess mest utsträckta mening (som olika typer av luft i texten, inklusive ordmellanrum och diverse brytningar), utan även skrivtecken, och då inbegripet de olika varianter av teckensnitt som finns.

Egentligen inget fel i det, men om man väntar sig närmare 200 sidor om punkt, komman, utropstecken, frågetecken, kolon, semikolon, parenteser ellipsisar och tankstreck kan man tänkas bli besviken när dessa bara får en dryg tredjedel av detta utrymme. Istället täcks olika skrivtecken (t.ex. bindestreck, brädgårdar, procenttecken, och citattecken), liksom allmän typografi och citatecknik (och där har hon i viss mån fel: det är fullt tillåtet att justera i citat som bäddas in i omgivande text för att få sin text att flöda, om man markerar att man gör det). Det som finns är kortfattat, överskådligt, och, med ovan nämnda undantag (och kanske något till), i stort sett korrekt.

Det är inte en bok man blir speciellt upprymd av: det finns lite intressant historia om tecknens utveckling, någon anekdot, lite exempel och annat, men annars är det i första hand en bok att ta i handen när man känner sig osäker. Gott så. ( )